Klädd i solens glödheta droppar
 uppstigen ur havets hand
 till att smeka havets stenar
 mjuka

         Klädd i smaragdernas hemliga skönhet
         bedårande likt skuggans regn
         doftande likt lijans blomma

vandrande i öknens land
släckte din törst
med en bägare lust
en sekund eller två
när tiden kysste ännu en gång
dina tysta steg

               vacker som sammetens smekning
              djupröd som rosens mystik
              din mun är en källa av ömhet
              men ack du min sköna ta det varligt
                            
  ty att famnas av frestelsens
  blomma om man är en droppe regn
  att kyssas av törstens andedräkt
  är ej det som enklast är

           klädd i minnen
          klädd i drömmar
          av ett tyg som smekte ömt
          med en ros i törnen
          minns man hur vacker
          den kärleken är 
         och så ömt den kan rispa mot själen