Läppar som lågor mot vinterblek hy
en spänning, därefter
ett blixnedslag

med dig sprängs alla gränser



Dina andetag är frosten på mina ögonfransar
svindlande, fascinerande, verkliga
och samtidigt
föränderliga som forsen här utanför



Ditt leende, som mina nyckelben
en sammanflätning av skelett
vitalt för min uppbyggnad

Som om du var penseln och jag ditt penseldrag