Vill kräkas upp den där känslan som får mig att skaka och slå sönder alla speglar, känna hur jag går i sönder i tusen bitar med vassa kanter. Visa alla hur mina skärvor blir beständiga. Det är så kletigt nu. Så äckligt. Vill ta en trasa och torka bort mig från ytan. Skölja bort mig under vattenkranen. Rinna iväg längs avloppets rostade ytor, bli en del av intet, tappa bort min existens. Bli vacker igen.