”Häv dig upp i min famn och begär av mig, det som du alltid saknat och jag ska hålla ihop din värld en liten stund”

Det kan aldrig vara en befrielse att inte veta,
att inte förstå
och att inte se.

Små och ömtåliga ger vi oss hän.
Nakna läppar, öppna ögon
och själens stumhet inför det obeskrivliga

Ansvaret som vi alla bär,
att inte ta av det som måste ges.

Och i det ögonblicket vi erövrat något kan vi aldrig ta det tillbaka.
Det är sanningen,
det är insikten
och det är grymheten i att vara människa.

Upprättelse är en omöjlighet att få från den som inte vågar se.