hur staden växer under sin egen tyngd
ger näring åt ångesten samlad i
hålrum i mörkret, spricker
som cystor, ondskan äter sig
väldig

runt fotgängarnas fötter, sträcker
ut sina tentakler, slipade
mot höghusens rötter
fångar, kan inte längre gå
men går in i sig själva

märker aldrig stagnationen
av verkligheten, hur
staden faller in i sig själv
hur odjuret närs vid dess barm

förfallet
och hur återskapelsen
renar, rensar