imorgon tid för vårskri
i den sömniga marken
återuppväcks bitar av förgänglighet
som alltid ligger sommaren till last

spricker, luckras upp,
tuggar igenom sig själv
och ut på andra sidan
spränger knoppande blad
sin egen hud

sig själva i revolt
mot ljuset, solen;
återfödelsen dör
nyskapandet ruttnar, förfaller