Väntat.
Jag har väntat
så länge.

I min längtan
efter
dig,

har jag suttit
här på
en välinsutten fernissad
träbänk.

Tiden ha tyckts
mig stå
stilla,
men nu är
du äntligen
här.

Ingen är mer
tillfredsställd
än jag.

Många ser dig
som en berövare.

En som kommer med
påtvingat våld,
Som för mörker
med sig.

Men jag, jag har längtat
efter dig.

Du är min själsfrände.

Jag sitter kvar här på min
träbänk,
dock i aningen varmare kläder.

Inte för att jag
väntar längre.

Men nu när jag
väntat så länge vill jag uppleva dig.

Åh vilken plats
passar då bättre om
inte här.

Här
där jag kan
se din tydliga förvandling.

Då gröna blad plötsligt blir
eldgula och
vinröda.

Då de syns dansa lekfullt i din
förtrollande friska
vind till andedräkt.

Där jag kan se
träden, allt mer klä av sig nakna.

Här där jag
kan se människorna, så vackra
med sina rosor på kinderna.

Åh höst, för mig är du
inget mörker,
för mig är du hopp.

Du är så vacker att
jag lever upp på nytt.

Blir återigen nyfiken
på världen och dess
mysterier.

Inget är så underbart
som
en promenad
i din bländande
skönhet.