Publicerad 2010-01-02 14:02 av Matilda Linnéa Tinér




Förtvivlan ingen kan se

jag kanske kunde
se oss på en vacker
äng med blommor av
min innersta glädje

jag kanske kunde
drömma vackert
och leva fullt ut
med dig intill mig

jag kunde sluta
hoppas att vi ska
bli vackra om min
kärlek tog slut

istället ligger vi
på iskall mark
och endast glider
ifrån varandra

du lyckas på
något sätt att
vara längre bort
än alla andra

förtära min lycka
och få mig att
bli minst i världen

jag vet att du vill
men varför är
mina ögon blinda
för det du ger

varför känner
jag inte vår
kärlek i din röst
längre.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Matilda Linnéa Tinér med Poeter.se id #18896 innehar upphovsrätten