hur jag var tvungen att stanna kvar 
hur jag föll för skimret i ditt land
föll för andedräkten och dina bleka läppar
och vi levde på gator mellan gränder
dina händer
är allt jag minns
och tjäran; hur den trängde genom sommaren
den sockrade doften
när röken nådde stadens lungor

i din värld lämnade jag mitt fäste

men

jag stannade aldrig kvar



jag kan inte tänka på annat