Kvistarna kan inte undvikas att gå itu,
När dagarna strömmar in i rummet.
Kanalerna stänger vi av med blicken.
Öronen för vi långt ner under vatten.
Munnarna föder ord som redan finns.
Bojorna skaver av den åtsittande lagen.
Lagen för, om och hur vi ska agera.
Eller hur vi ska verka i det vi kallar;
Verkligheten.