Högre än röster kan ropa, du är tystnaden i mitt krig
Placerar färger på ytor
Tomhet till
fyllnad
Som en svulst i min
strupe
blockeras allt
Min puls är inte min egen
Jag är
delad
Glasskärvor på trägolv
skrapandes under
tyngd av tomhet
dina frusna händer under min
hy av frossa jag kämpar
febrilt
kämpar jag för värmen
du krampar kvar
Ett nytt liv med
perspektiv
Du är allt mitt hjärta söker
jag är vilsen
du är någon annans
Okontrollerbart trogen
Jag sjunker i ett hav
tom på syre
Väntar
Fylls av dofter
Förruff och Nostalgi jag hör
fyllda sorgdämpande
glädjerop
bakom seglade läppar väntande efter hopp
Besvikelse
och tjärsmak i min mun
Strävhet och äckelkänsla
Du är överallt
och mina nattkalla händer
tillhör din kropp
klibbar fast i lakanen
Gråter kärlek men är inte
existentiell
utan dig
är jag euforin i missbrukarens
injektion
du är vener tomma på blod
Går sönder mer och mer
Jag är armveck
du är hål
Punkterad
Som en hjärna med afasi
sprider avsaknad av funktion
Splittrad
utan kontroll finner du mig
i din närhet är jag
mindre ensam
Interaktion
Jag överlever inte utan dig
Jag binder hat vid mina handleder
och hulkar sorg ur blanka ögon
Det var aldrig vi som blev oss
Bara vi som blev dem
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren *Camilla* med Poeter.se id #9060 innehar upphovsrätten