aldrig ska jag glömma honom

den gamle mannen på hemmet som kunde sova dagarna i sträck

kläderna ville han inte ta av sig till natten han hade fått frysa nog i sina dar

han verkade vilja sova bort sin tid och jag trodde att han hade gett upp

men en kväll kom han utstapplande i köket

det vita håret på ända och blicken vild

och orden han sa fick mig att le

-Oj vilken tur att jag inte dog i natt!