under samtal med en intellektuell
får jag lyssna till läran om tidens gång
som med för sig inga rena känslor
ingen distinkt tongivelse, om än en
predikan, om instinkten, för människan oövervinnerlig

också klär denne sig i enbart svart, för
ej heller färger är rena, ej längre
än ögats fördelaktighet
förser jag mig med en tolkning,
om än färger

liksom den intellektuelle sluter också motparten
sig till den andres inkonsekvens
övertygad om den orolighet som påvisas