ibland när jag hör vad jag säger
eller ser mig i spegeln

påminns jag om mig själv

tanken är inte alltid lika tydlig
men idag så slog den mig med ovanlig kraft

jag lät tanken få leva
plötsligt föll jag genom en himmel inuti

jag märkte hur en del av mig försökte ta emot
ta mig med

till tryggheten

men jag stannade
lät mig påminnas om vägen jag valt att gå

om dagen jag steg ur mitt liv
mitt första steg bort från mig själv

mot någon
mot något

som jag trodde var sanningen

nu börjar jakten

på den som var jag
den som är jag

jag har funnit en ände
av ett ihopnystat snöre

om jag bara vågar dra

så kanske jag blir jag igen.