I en diktar lya kan ångesten ligga tät
blod rinner på tapeten,

man faller faller
sinnena brinner

du släcks och tänds
in tilldunkla mörker

och på väggen en bild av
gökboet därinne finnes jag,

skriva om det ofödda
som blir gestalter

om liv om död
om det ljusaste
som lyser upp
den mörkaste väg,

på ont och gott
är han ju världens

samvete dess
lilla stora känselspröt.