Publicerad 2005-10-29 11:52 av rebecca d

den här är skriven för över 20 år sedan....under en svår tid i mitt liv. tidens gåta hara alltid fascinerat mig


Verkligheten och Tiden



1.
Genom kärlek och hat
bortom ångest och glädje
det goda det onda
alltings enhet i intet
ondska framfött ur egoistisk kärlek
driver oss fram till godhetsanden
jungfrun trampar på ormens huvud
änglar stöter i trumpeter fanfarer
svarta brinnande råttor flyr förskräckt in i existensens
mörkaste gömslen
odödliga

2.
Tidens oändliga gåta
tjuven stjäl i nattens mörker
sin egen tid
droppen faller en evighet
genom rymden ner i vasken
medan människolivet varar en sekund
medvetandet är tiden
och det sig i intet upplösande moln på himlen den största
meningen
vad vore en glödande rödgul soluppgång
bakom havets horisontlinje
utan betraktaren
vi skapar tiden som förgör oss
döden jag dör
återstår duet
och undran miraklet


3.
Lycksaliga oro led mig varsamt
genom den vita natten
välsignade skratt
stå vid mitt tvivel
genom den galna obeständigheten

4.
Min son tog ett gyllne
höstblad att sparas torkad
förlorad oskuld





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren rebecca d med Poeter.se id #3960 innehar upphovsrätten