Fucking bortkastad drivkraft på tomma människor utan karaktär, vem fan tror du att du är?
Trött på bortskrapade prislappar
döljer sig med tipex och
hånleenden
du har råd att älska
inte jag
Ta någon annan som orkar bry sig
mina fingertoppar blöder utan sår
Som att skrapa mot tegelväggar
flagna bort med
vinden blir jag bara dammkorn i partikelskurar
över ditt golv
Fjortisfylla på gatorna nedanför
jag ser ner på er
på alla sätt som går
fyra våningar upp i min borg med kod och nyckel
gömmer mig här tills det blir minustrettiograder
och inte en jävel vågar sig ut
förutom de viktiga
såklart
Sömnpiller på mitt nattduksbord
min sista chans till
uppvaknande
kväljningar
utan uppkast
Träningsläger i mina tankar
magmuskler och fingrar i halsen jag
kräks längtan efter något
utan namn
Laxermedelsburkar i papperskorgen
utan etikett
Dina armar blir tunnare för varje sekund men du ser
vätskeansamlingen under din hud
och du växer bara mer
igen
satan
Jag lovade dig kärlek men
bestulen på tron har jag
ingenting att ge
fyramånaderochsjuochenhalvdag
Sen är du lovad självständighet
som du aldrig kommer
klara av
och jag lever inte längre mitt eget liv
har jag upptäckt
kanske lika bra
Tröttnar så fort
ändå
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren *Camilla* med Poeter.se id #9060 innehar upphovsrätten