I lungt fint tempo nu pedaler gå
med doft av sötma, nära åkerns gula
Till dagens många plikter tankar stå,
när ljudet skrämmer tankar, släpper sula

Ett gnissel hörs och ljud av skrynklad plåt
en cykel och ett svunnet liv inunder
Då kära låses i sin stilla gråt
och ingen mening syns i dessa stunder

Den gula bilen utan ljud och ljus
den lämnar tomhet kvar och ilska
när liv som värnat andras blev till grus
Två barn de tänker: Gud med dem vill trilska!

Ett liv som ville mycket, slocknat ner,
hon inga cykeltrampor trampar mer!

(c) tk.