jag tror att det är s:et mellan bröst och rumpa
som fascinerar en vanlig dag då du
ligger på sidan
ler med en cigarett i mungipan
gör så att madrassen svajar


det gjorde ont att vara liten
ständigt slagen i huvudet,
dumförklarad,
skrik och grönblåa pallar upp till skötbordet
på det där dagiset jag aldrig fick gå på

- kanske är det därför. säger jag.
avsaknad vänskap eller obitna naglar.
hon ler.
det finns ingenting att säga
allt låter fel efter något sådant

- du är ett kap, säger jag.
hon förstår inte

kanske lika bra att hålla saker hemliga
så att man inte ligger naken en dag
då alla ord spruckit

jag rullar runt
det svider under mina fötter
det är knappast läsvänligt
att vara dyslektiker
säger du som en liknelse.
och vi förstår aldrig varandra
social inkompetens.

och det är lika bra, intalar jag mig
som vanligt
och du ger alltid upp.
förr eller senare blir det bara
nybokade tider i min
skinnjacksficka/
söndertrasade armband jag bar
och oförklarligt röda ögon
som bländar

- vi kanske ska sluta här
det är terök som suddar
ansiksuttrycken trasiga.
jag vet inte vem det var
som sa det.
hämtar bara min handväska
istället