Publicerad 2011-05-07 20:00 av efterregnetkommersolen




flickan

Hon satt på kanten och dinglade med benen

utsikten var fin men hon såg bara mörker

dom som såg flickan, såg ett frö som kunde växa till en blomma

men flickan såg sig redan som en vissen blomma.

I flickan fanns en stjärna som lös av godhet

flickan hatade detta ljus, eftersom hon inte visste vad hon skulle göra av det.

Hon ville sprida det över hela världen

men hon var ju så liten och svag

Hur skulle någonsin någon kunna se ljuset om hon döljde det bakom gråt och sorg?

Flickan tyckte världen var svår och hård

den gjorde henne illa

ibland funderade flickan på att ta steget ut, bort

men någonstans tog det i alla fall stopp

för hon hade ändå lite hopp

om att världen kunde va bra

för det var ju det alla sa







Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren efterregnetkommersolen med Poeter.se id #29998 innehar upphovsrätten