eller är jag själv min egna illusion
en vardagsattiralj på knallblå
augustihimmel. är jag själv någon
bara jag kommer
åt
som ingen annan
efterfrågar och:
det handlar om efterfrågan för att
överhuvudtagen fortsätta existera.

finns det någon som säger att
hon kanske är fin i ett hårstrå, kanske
har en isoldelock i hjärnan som
kan lysa fram för en
sexåring någongång.
eller
måste jag
leva kvar i ovissheten och fråga min
spegelbild som alltid:
hur vet jag om jag är bra?