Nidälven ljuva
Jag hade inga frågor att ställa henne när hon kom tillbaka från sin vistelses natt. Hon hade ljusblå arbetskläder under sina pigga faser i Helsinki. Dansbandsmusik. Magnus Uggla. Hon kunde dra sin familj åt sidan på Slinky, komma hem igen och låsa den där dörren utan identitet. Min röst var hård och mörk. Min röst var apatisk och det var det som krävdes när vi gick och såg Fröken Julie på fredag och sedan åkte vi skridskor. Yra av alla forna färger där i hennes mörka rum, alla hennes öppna sinnen som inte gick ihop med trångsynthet. På en intim bild pratar jag om henne och representerar mitt land. Jag blir gripen för att jag har kriminella vänner som en murvel ringer. Där hänger Fischer med en kontaktlins. En morvoger ängel. Och med ögon som kysste det lättlurade livet.
Precis som du bodde vi i USA tills våra visum gick ut. Och då var det hem till en dröm jag hoppades att inte kunde vara sann. Det var svårt att skilja på dem. Varenda bild kändes intim. Men bara några få blev mina barn. Möjligheter och etablissemang. Tidigare kände du ett kras inuti och var en banshee. Det var då modellen kom springande när neonskylten blinkade som en förrädare. Den sade: Kom till mig och ge upp din lilla milkshake till själ, för vi ska bli tillsammans. Det är konstiga regler.
Så all tid gör upp i rök. Sinnebilden upp i rök. Hustomten upp i rök. Themma Turkish cigarettes. Och som en svart stämpel på de mentalsjuka. Och som extra starka konstnärsnerver krävs ikväll när allt ska nystas upp. Piket. Djungeltaxi. Hon som målade automatskrift här, hjärtligt välkommen men inbunden. Om man kunde koncentrera sig kunde man greppa ett stilla öga av meditation, sade hon, och jag kände igen det på pricken. Liksom inuti. Ett öga…
Jag visade en bild av henne. Zinny blev svarslös och rörd. Vilken tragedi. Han satt alldeles tyst. Vi skålade som vänner eller bröder, men det ville inte jag. Så vi skålade med en stämpel och en pingvin av keramik. Jag var skyldig en från Balkan mycket pengar som jag spelade bort på vackra kusar. Han ljög och bedrog mig och alla som bodde tillsammans i den spetälska famnen. Men nu är pinan över och det färgade håret på teddybjörnen har fallit av. Blåst bort i pyjamasen som rann och tjejen som vaknade krigisk i sin målning. Premiär för unga dårar, good luck, goodbye, fuck you, Bobby Jean.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Mattias Holmström med Poeter.se id #15727 innehar upphovsrätten