jag kör en svart blank

ambulans, de har byggt delar av

vägen i ett sprucket berg

nära radonet i spåren av andra

kan man vända, nej ingen vändplan

på taket vispar månljus

det bär utför, ut

nu syns

fjorton upplysta fönster

fasaden är ännu osynlig

båten i hamn, båten i hamn

fyra i samma sal

väggar som draperier, det är draperier

dioder små skruvar håller ihop organet

rena fönster

en dröm om skog

eller doften av den

operationssköterskan har en stav

hon är ensam, ringer nya samtal

till icke talande, för in guldet

i gamla tänder

någon tvättar den svarta blanka

ambulansen

vem tvättaren är vet jag inte

jag sover på dagen

i ett mörkt rum

ligger kroppen

av en släkt lampa

jag vet

hur krossad människa

luktar i annans näsa

akutvaktmästaren tar hissen

ner till gångar

sjukhus svävar på äventyr

tänk

det finns ett rum för nyss levande

alldeles nydöda

en gul svan, barnet badar

orkar ni öppna dörren

orkar ni hålla upp dörren

för dem som inte

kan öppna dörren

båten glider sakta över köttet

båt mot hamn, båt mot hamn

pulsmätaren, din figur

som förloras

in i det tjocka

dyk i eget hav

flicka, ta på dig själv

männen ska inte göra det bättre

tåget, vagnarna

banvallen är en ryggrad över åkern

blinda sädesslag

de lär oss inte

hur mycket stål

som bärs genom

böjda kroppar

signalen går, tvättaren

för in en tops

rengör i förgasarens membran

farlig rök har synts

från de dödas front