jag sväljer ett sömnens piller
ned med något som koffein
och här står dessa ljus tända
jag öppnar fönsterluckan
kylan möter svärmen
av värme i en explosion
jag låser dörren bakom mig
stänger in mig för att se bortom
jag känner fötterna svalnade i svett
och minsta vind sveper med sig
flertalet skäl till att inte röra mig mer
det är ironiskt