Publicerad 2010-03-20 22:55 av Ensamma mamman




mellan tumme och pekfinger

 

och dom brukar ligga på mitt bröst

fånga samma andetag

och jag brukar se hur dammkornen

bildar mönster i mörkret

 

bara jag inte blundar

 

bara dom inte pratar för mycket

 

frågar mig om kärlek

om hur livet smakar

eller känns inifrån

om bomull och smultron som svider

mot bränd hud

och varför sand alltid silas

mellan sorgsna tår

 

och stumfilmen hakar upp sig

när luften tar slut

när jag måste blunda

 

musiken är alltid skör

och dom får ligga mot mitt bröst

 

ibland regnar det

 

ibland lyssnar jag bara

 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Ensamma mamman med Poeter.se id #5202 innehar upphovsrätten