genom kroppens alla diken, en kall hand,
där jag vilat, upphört och lämnat ansikte
för ansikte,

golven i ditt huvud, kala ytor, var

tar musiken fäste


scenen levrar sig
där verkligheten tar vid



scenen levrar sig


men du står ännu, jag
fyller mig till bredden

med allt jag kan komma över


allt jag ser
fryses in

vänjs in,

men fullföljs aldrig


och vad det är som händer egentligen
hör kanske inte längre till

kroppen blev brännbar

marken blev brännbar, människor, rosor .


bränsle kan anta

olika färger och former




jag valde himlen



innan

sagorna


hann torka in