jag ligger i en säng av dimma
överallt min ensamhets-odör
min hud dras av likt rymdens vakuum

smiter åt kring halsen
saliv som hänger tungt
ett långsamt disigt regn
fyller mina döda ögon

öronförödande eko
från den tomma bokens blad
magmamelodier skriks
till bisonhjordars ystra trummor

mina fingrar klättrar
med manetens långa trådar
över mina axlar
letar efter värme

ensamhet
hostar flugor utan vingar
i en hög på marken ligger de
likt en pyramid av svarta gruskorn

den dag jag går på gatan
på tumanhand med skuggan

försvinner möglet på min tunga
mitt rostbeklädda hjärta
kanske börjar slå

skratt likt dödens flämtan
rök från mörkrets skorsten
nagel i mitt öga
rotar efter känslor

när någon leker i min närhet
rullar mina ögon
ögonsvart med vit pupill
min blick gör ont i spegeln

jag tror vi föddes besmittade
en flock klobeklädda själar
barn med krumma ben
en dödsförklädd sten
i tomma rymdens spegelsal

våga inte komma nära
dina lemmar blir till trasor

du kommer släpa din fötter

likt en mantel utav kött.