Du var så otroligt charmerande

Du kom resande långt ifrån

Till mitt föräldrahem vid kustlandet

Hör och häpna vi träffades på en kyrklig stiftelse

Du gick på POLISskolan

och verkade helt trovärdig

Du kom till min barndomsstad

Du hade med dig en BLOMSTERKORG

Du föll på knä Du friade och bad om min hand

Vi gifte oss och FYRA BARN DRABBADES...


Jag älskade och trodde på dig

Tills du började SLÅ MIG...

Jag har lärt mig att förlåta för att inte bli bitter

men jag hatar allt det onda du ställde till

för mig och de oskyldiga barnen.

Jag får lov att hata dina hårda slag

som knäckte REVBEN

Blåmärkerna på kroppen

Bulorna i huvudet av en ELDGAFFEL

Trots att jag var högGRAVID


Söndersågade möbler

Sönderklippta ryamattor

Blomväxter, gardiner...

Sönderkrossade skivor

Sönderrivna barndomsalbum


Utåt var du CHARMERANDE

Du fick ALLA att tro din historia

Jag kunde bara inte lämna dig

fast jag försökte så många gånger

Du letade alltid rätt på mig IGEN

Det fanns inga kvinnojourer på den tiden

Jag visste inget om skyddad identitet

När jag äntligen gjorde en polisanmälan

Sa åklagaren till mig: Lägg ner detta...

Du har ingen chans... INGEN CHANS...

Jag förbannade detta manssamhällets struktur


1972 trodde de att min man var BOTAD

ALLA gladde sig

Fastän han slängt mina VIGSELRINGAR i skogen

Jag återfann dem aldrig... ALDRIG...

Stod i ett hörn och grät


1975 var jag på BB igen

Gul och blåslagen

EFTERLYST av polis

Tvingad att fly

från den KRAFTIGASTE

misshandeln ditintills


Du var så otroligt charmerande

kom resande långt ifrån

Till mitt föräldrahem vid kustlandet