Publicerad 2013-11-26 18:56 av Alvöga




Va

Smutsen är genomsyrande,
kan inte tvättas bort.

Olusten att vara jag,
växer likt stora rötter.

Rötter som inte går
att döda.

Viljan att bestraffa mig,
min fula kropp.

Se blodet rinna,
mitt straff är ärren.

Vad är jag värd?
Jag som är så smutsig.

Tryggheten den spolades bort.
När han lade sig intill mig.

Hans hand den kan jag
känna än idag.

Kan någon eller jag
tvätta mig ren.

Sluta straffa mig själv,
för min fula kropp.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Alvöga med Poeter.se id #17568 innehar upphovsrätten