Vi satt nästan på varandra, men långt ifrån för nära.

Hud som klibbar mot hud. Så nära, så svårt, så hårt.
Hur jag klamrar mig fast vid varje hjärtslag, vid varje andetag,
vid dina fingrar som stryker min rygg.
Din kyss bränner mig, din omfamning, dina ord - outsagda, men än dock så tydliga.
Kom, låt oss stänga ute världen för en stund. Stanna.
Skälvande. Knivar sveper över min kropp, får tårarna att bränna bakom mina ögonhålor,
ett krampaktigt grepp runt din kropp. Stanna.

Vi satt nästan på varandra, men långt ifrån för nära.

En kyss, och du är borta.
En kyss, och aldrig mer.
Aldrig mer skälvande och skakande, aldrig mer du.
En kyss, och en utandning. Utmattning. Inandning?
Kom, låt oss stoppa tiden för en stund. Stanna.
Sekunder, minuter, timmar. Åh, du eviga längtan.
Du eviga väntan, förväntan.
En kyss, och du kommer igen.
Tid och rum, liv och tomrum. Lycka kontra förtvivlan - är det kärlekens sår?
Ett hjärta som slår. Kom, dras med i rytmen med mig.
Dansa genom natten.

Vi satt nästan på varandra, men långt ifrån för nära.

En stöt genom min kropp, ett lågmält dunk-du-dunk-dunk..
Ett hjärtas slag.
En hand i ditt hår, ett skri, ögon som blänker i rummet, som bottenlösa brunnar, som lysande facklor i mörkret, som mörka sirener ljuder dom genom mina - min själ, träffad, skottskadad.
Ett ögonblicks tystnad.
Utandning, inandning, utandning...
Ett utmattningens ord, utmattade ord, med lockigt hår i ögonen, fuktigt av svett;
"Jag älskar dig"
Salta kanaler längs min kind, utandning utan inandning.
"Jag älskar dig"
Ett leende, ett hjärtas slag.

Vi satt nästan på varandra, men långt ifrån för nära.
Aldrig för nära.