febern härjar
kroppen värker
snuvan flödar
värre än den värsta vårflod

motvilligt intar jag sängläge
rastlös vilar jag i sängen

upp och ner
vinglar
hit och dit

te och soppa
vatten
kanske en banan

zappar på tv

hundögon som undrar

du får kissa utanför altan

läser med torra ögon

blandar deckare
och djupsinnighet
i en röra i min
bomullsklädda hjärna

natt blir dag
och dag blir natt

hostar och hackar
väser och piper

fast jag aldrig blev någon rökare
under tonårens tappra försök

tar mig på darrande ben
till garaget

däcken skall bytas

senast igår
har det bestämts

han tittar fundersamt
på min bleka nuna med
rudolf-röd nos

säger:
skall jag köra in bilen

tack men jag gör det
själv säger jag barskt

än är jag inte död
tänker jag ilsket

bunkrar desperat
lite av varje
från apotekets
förkylningshylla

inhandlar fil och vindruvor

för mat luktar illa
och smakar illa dessutom

styr på nåt sätt bilen hem

hunden får kissa
utanför altan igen

kapitulerar i soffan
under den röda filten

erkänner mig slagen

inte ens min envishet
klår detta virus

kontrollfreakens
spricka blir synlig

någon sade tröstande:

att en vår-förkylning
är ett säkert vårtecken

så jag drar filten över huvudet

väntar in våren
väntar ut viruseländet

den röda filten i soffan

för sängen
får baske mig vara

och ur en asfaltspricka

kan en maskros
spira med tiden

© Eva Langrath 2010