Problemen verkar inte vilja upphöra
fast det kommer de nog heller aldrig göra

Så fort man tagit itu med något
som legat där och förstört

Kommer det genast upp något annat
som gör att allt känns lika kört

Försöker ständigt finna styrkan att orka
orka kämpa emot

Men börjar i stället bete mig
som en oförlåtlig idiot

Skrämmer iväg de jag egentligen
behöver behålla nära

Att ni fortfarande håller fast vid mig
är mer än vad jag någonsin kan begära

Humörsvängningar, slagsmål
och alldeles för mycket gråt

Till alla er jag dragit in i detta
säger jag tusen gånger om, förlåt