Nattligt kaffe och en jacka i skinn, rökfyllda lungor
- en jeansskjorta.
Två kroppar, individer,
för en stund bara en.
Som två själar, icke jordbundna,
ej förkroppsliga,
vandrandes genom natten.
Det är kallt.

Tankarna flyter samman, besegrar mig,
min kompanjon,
som en kärlek till känslan - att för en sekund vara en
utav två.
Delaktighet. Öppenhet.
En kamp.
Just då stannar vi universum,
bara du och jag.

Gatlamporna skimrar i gulvitt, blandas med blågrå rök,
som slingrar sig uppåt, når stjärnorna,
och de ler.

Vad är livet?
Ikväll blickar jag tillbaka från spegelns reflektion.
Livet är inatt,
samhörighet,
tvåsamhet.
Livet är att andas in nattens kyligt bitande luft.
Blågrå rök..

En cigarett i mungipan,
ett par skor,
ensam vid vägen.
Tystnaden, mörkret,
ingen annan närvarande,
som att vara ensam i världen.
Fullständig perfektion.
Att andas om natten,
utan påverkan,
utan påtryckning,
avslappnad till fullo; tillfreds.
Med situationen, med livet,
med de tusen sjungande rösterna inombords.
Stimulans och njutning.

Livet är inatt.
Livet är tillfällen, enstaka sekunder,
nu och då.
Tidlös.

Vi vandrade genom natten,
och vid våra läppar,
- smaken av en pojkes kyss.