ett trött hjärta
var allt du fann
mer än så hann du aldrig se
för du vände dig om och försvann

varför ta sig tid att fråga
när det redan står någon annan där
runt hörnet och väntar
utan sår men med ett hungrande begär

jag väntar mig inget längre
svaren finns ristade under mitt skinn
ärr som ingen ser
sorgen som svämmar över är bara min

denna tomhet ingen verkar kunna fylla
rinner ut mellan mina fingrar
blodröda andetag tynger
ingen lindring finns som skingrar

jag är en fånge under mina egna tankar
vissa nätter är mer svarta än grå
då ljusare dagar gryr
kommer du kanske förstå

denna känsla jag har av att inte passa in
och som får mig att fly från något du inte vet
blottar ej min strupe så jag väljer att blunda
in i döden bär jag min hemlighet