så kryper hon in

i skamset hörn igen

sluter sig blind

med ögon av is

som om det skulle stilla

sorgens stormvåg

den river hennes hud djupt

med hårda, vassa klor

kinden spricker

av haglande tårars kraft

det gör ont konstaterar hon

men tystar skrik

buren i tung tanke

viskar hennes blödande själ

"ingen hör ändå

andetag som brister,

ingen ser att glöden slocknat

att hjärtat inte orkar mer"