Inne i en dvala av svamlande
sträcker fingrar
försöker ihärdigt
nå mig själv

drunknar
svämmar över

ökar takten
till hundratjugo
och faller med
en hård duns
mot förståndet

ser mig själv
klättra över
broar utan grund

skrattar åt min naivitet
som spelar upp samma
scenario i repris utan slut

ringar in beteendet
stryker under och
förstorar upp

försöker skapa klarhet
men snubblar över
dimman

hårdnar
gråter skriker
i en kudde utan medkänsla

förfaller
kallt

inuti
ett

ingenting.