jag sträcker mig mot dig
men du glider undan
jag springer emot dig
men du springer undan
jag skriker ditt namn
en röst av förtivlan av skärande smärta
av mörkaste antimateria
som hämtar sin kraft
ur det hål som äter upp mig
ett eget universum
som utvidgar sig
med ljusets hastighet

du seglar ifrån mig
utan vind utan segel utan åror
du driver ifrån mig
med tidvattnets sug
den kalla himlakroppen
som lyser om natten
drar dig bort bort bort
från vår hamn
den vi byggde tillsammans
med murar med parker med välkomnande skyddande gemenskap

jag vakar jag hoppas jag gråter
men jag vet det är sant
allt som finns kvar
ditt namn i mitt hjärta
skrivet med eld