De var en vän till mig som sa att livet är som en dans på rosénblad, att inget ont kan hända utan allt är bara frid och fröjd.

Med åren så lärde jag mig att livet är inte en dans på rosénblad och inte frid och fröjd...för vissa är den det kanske men för mig har den adlrig varit det.
För mig har livet var som en dans på törnebuskars grenar. För varje fotsteg man klev fel så fick man känna taggarna som stack in i ens fot och skapade en smärta, likadan smärta får man när man leker med nåns känslor och drar i dom som en marionetdockas snören.
Livet har haft många val möjligheter kanske, men jag har varit för blind att se dom andra höll mig bara undan, skyddad i skuggorna från ljuset för vågade inte trda fram för stå för mig själv.
Men jag hoppas att livet en dag kanske kan vara en dans på rosénblad....meen den dagen kommer dröja länge innan det händer...