din trädgård är regnvåt nu
dagg som tårar på mossgröna kinder

du ser hur träden gråter i vinden
hur kråkor kalasar på kymiga äpplen
hur dimman dansar dunkel

du klandrar dig själv,
det mörknar,
staden glänser
du står öga mot öga med ett spöke,

ditt eget

men det handlar om framåtanda;
i slutändan vet du att du gjorde ditt bästa
du var där, det var i alla fall huvudsaken

och du sitter där under ytan i din djuphavsgrav,
bevittnar världen ovanför
du slår i vatten,
skär dig på koraller,
simmar med vikter
gryningen kommer och du är inte där