Det är svart i trappuppgången.
Inte ett ljud hörs. Om man inte lyssnar.
Första, andra. Sen tredje.
Ett skrik.
Blandat med tårar.
Smärtan trycker sig emot
Skär sönder
Kläderna, trappan.
En blixt dyker upp
Den mörka trapphallen lyser hastigt upp.
Sen tar det slut
Lika trångt och svart igen.
Skriket avtar
Ljuset jagade bort smärtan.
Och tårarna rinner inte längre ut,
Inte utanför dörren.
Alldeles tyst.