luffar runt i min egen metamorfos
lätt packning och ett munspel
och juniljuset som lovar, lovar, lovar
mer än vad som ryms så det enda som återstår
är att lösas upp till välvilja och frid
samtidigt som det lovar bort mej till milda makter
som sjunger ”hörru du är mycket snyggare utan framtid”
får mej att fatta plötsliga beslut som
”jag ska spara ut mitt hår, mina naglar, min blick
och LUKTA PÅ VARENDA BLOMMA”
”jag ska be dej tränga dej in i allt som är jag
och göra lite ont så det svider efteråt”
”jag ska fråga om du ser mej som någon som kommer ta dej
längre norrut än du varit förut
och sen när vi bestiger mina barndomsfjäll
luta mej mot den mossbeklädda bergväggen
sen ner för den vittrande branten
och berätta att
-jag anade dej redan här
sen ta din hand
säga kom så går vi och lägger oss på en skranklig sängbrits
på ett skitigt nattåg genom indien
och vet att vi alltid kommer klara oss”