Livet tog snedsteg nedför branta backar
och det tappade mig någonstans på vägen.
Nu ligger jag ensam kvar i gruset och låter
sanningens arvsbärare trampa över mig.

Så när hjulspåren efter karlavagnen borrar
sig igenom himlens matta färger så undrar jag
om det var meningen att tiden skulle döda lyckan
eller om jag är den enda som missförstått.

En vacker dag blir allting vackert, säger du och blundar.
Idag får tiden ha sin gång...