ett stup i det blå

horisonten den hägrar

trots det alla säger
den lockar som få

det ser ut som något magiskt
där himlajord och rymden möts
där nätter har sin början
och nya dagar föds

jag springer dit för jäves
för att möta någon där
hon sa: "vi möts i horisonten"
men ingen äro här

-------------------------------------------------------

jag funderar på att hoppa
från denna världens brant
slippa alla hägringar
nå något som är sant

istället jag går ensam
som så många gånger
försöker hitta något inom mig
en hymn bland alla sånger

för du är fenomenet som försvinner
ju närmre dig man kommer

en regnbåge på nära håll



ett svunnet barndomsminne