jag dricker mitt ljusa kaffe
medan larmet går

som ska skölja ur min skalle.


det finns ett våld i mina händer - jag är i en vaka.

molnen ovan mig -

trasiga, oåterkalleliga djur
mot det blå.

dessa kvarglömda delar
som tysta
blänker i svart,

likt en dröm i en dröm.

som om


de vill ut obemärkta -

och jag lyssnar till fläckarna

som ständigt föregår mig -


här

svider jag mot det osagda, förintande


vyerna är

öppna, havande gator.

jag föll in

i en värld
av spruckna sömmar

och glömde