Jag tyckte i
början att när
folk började försöka

skriva som jag.
Skriva titlar i
som min stil

eller ställa upp
texterna som jag.
Stjäla från mig.

Att det var
rätt så irriterande.
Men så kom

det till mig
som en blitz
från klar himmel.

Jag var inte
den första som
andats samma luft

druckit samma vatten
vandrat snarlika stigar.
Kanske borde jag

ha skämts för
att vara förmäten
nog att tro

mig själv om
att vara orginalet.
Andra blott kopior?

Jag måste ju
medge att jag
gjort mer än

bara ha sneglat
på hur andra
skriver, även tagit

ur andras verk
en rad här
eller där, en

formulering. Som lånade
jag någon dåres
skratt för att

i ensamheten kunna
som skratta lika
rikt och uppsluppet.