Gun sitter på bussen, och ser ut genom fönstret på det flyende landskapet. Som hon har sett framemot den här försäljarkursen! Men allt är inte riktigt bra, något gnager inom henne. Anna. Anna som kommer söndertrasad för att få en tillflyktsort hos henne och Björn.

Gun vet precis hur söndrig i själen Anna kommer att vara när hon kommer, det har hon sett så många gånger vid det här laget nu.

Därför känns det dubbelt surt nu att hon; Gun, sviker Anna genom att själv åka bort, och därmed utelämna Anna till Björn...



Björn står trampande på busstationen med en lite orolig känsla i kroppen. Alldeles nyss vinkade han av Gun, och han känner att han saknar henne redan. Hon är så vacker, hans Gun. Som han älskar henne!

Men varför måste Gun åka på kurs just nu, och lämna honom ensam att ta hand om Anna? Om fem minuter kommer bussen med Anna att anlända till busstationen, och Björn känner redan oron och upphetsningen riva i magtrakten.

Det är Guns fel, resonerar han. Gun vet om, vad som har försiggått tidigare gånger när Anna har kommit som en flykting med bussen, för att stanna hos dem i en vecka. Ändå väljer hon att åka bort nu, fastän hon vet att han inte rår på det själv.

Guns mörka stumma blick, vid köksbordet följande morgon, efter en sen kväll med några glas vin för mycket. Hennes rädda ögon som frågade, men munnen öppnade sig aldrig för att ställa frågan, och därmed behövde Björn aldrig besvara den.

Men Gun visste, det syntes i hennes ögon.



Bussen rullar in på stationen, och genom bussfönstret försöker Anna få syn på moster Gun. Var kan hon vara, hon brukar ju komma hit och möta varje gång?

Bussen svänger in i ruta fem, och motorn stannar med en lång suck. Busschauffören vänder på sig bakåt i bussen, och försöker på så sätt tyst mana på passagerarna att lämna bussen.

Kvinnan med de många väskorna är redan på väg ut, likaså mamman med de två barnen. Ivrigt ser sig barnen omkring när de stigit ur bussen, det är inte varje dag de får resa in till stan.

De två rödbrusiga männen med brännvinsflaskan rullar varsin cigarett så fort de stigit ut ur bussen. Alldeles intill står Björn och ser avvaktande på den lilla folkströmmen som strömmar ut ur bussen. Den ena rödbrusiga mannen frågar ifall Björn har eld. Avvärjande skakar Björn på huvudet. Var är Anna egentligen?



Anna sitter ännu inne i bussen. Hon har upptäckt Björn där nere väntandes på henne. Anna anar redan att moster Gun är på annat håll, att hon inte kommer, och att det nu är Björn som skall ta hand om henne.

Hon vet också att hon kommer att få vara Björns lilla älskling nu, Björn säger att han tycker jättemycket om henne. Han kommer också att visa henne hur vuxna gör när de tycker om varandra väldigt mycket. Anna vet vad vuxna som tycker om varandra gör när de går och lägger sig, pappa har också visat henne.

Busschauffören ser uppfodrande på Anna genom backspegeln. Anna reser sig upp för att gå ut, och tar sin väska med sina prydligt vikta kläder. I bussgången stannar hon till för att dra upp sina vita knästrumpor. Hon vänder på benen för att se att strumporna inte har fått hål eller blivit smutsiga.

Hel och ren. Hel och ren måste man vara, allt annat kvittar.

Så brukar mamma säga.