Kläderna låg överallt i rummet,
tyst.
För att inte väcka henne tog jag på mig kläderna,
med bara de få nakna ljusstrimmorna från månen som sken in mellan persiennerna till hjälp.

Tappade upp vatten i handfatet och tryckte ner mig,
jag skulle bara vakna var min tanke.
Men det var lite mer än så,
det var alltid lite mer än så.

Nedsjunken på klinkergolvet och kippande efter andan,
som täpptes till med en klump.

Nu eller aldrig.

Skorna tog jag i handen,
med ett klick gick dörren upp.

Jag sprang från porten så fort jag kunde,
tills mina strumpor var som två hav.

Det var kallt och regnigt men det kunde jag inte tänka på,
det var bort som gällde.

Jag kom och tänka på hennes namn,
famlade efter mobilen.

"du kan höra av dig när du vill, jag lovar"

Små tysta signaler och en yrvaken röst,
jag sprang och flåsade i natten.

Klockan var redan fyra,
men du hade all tid i världen.

Det var något nytt att komma till dig,
jag hade bara drömt om att du skulle ta hand om mig.

Så där låg vi sen,
utan en tråd och du höll om mig.
Kysste min nacke och rygg,
men du bara höll om mig.

Jag grät och smutsade ner dina lakan med allt mitt mentala smuts,
men det gjorde inget.

Du kysste mina tårar och kramade om mig hårdare
och jag kände hela din kropp bakom min.
Dina skyddande händer och armar över mina bröst.
Vi behövde inte ens täcke,
för din kroppsvärme räckte.

Jag klarar mig,
tänkte jag.
Detta var sista gången.