Det är sättet du sneglar på mig
samtidigt som du försöker hålla ögonen på vägen

Och det är sättet du du ler med ögonen
när våra blickar möts och jag kämpar för livet
för att inte drunkna och tappa bort mig själv

Det är sättet du dyker upp på från ingenstans
och plötsligt är mindre än en centimeter bort

Det är sättet min hand passar i din
Din arm runt mina axlar
Din haka mot min hjässa
Din bröstkorg mot min ryggtavla

Också är det tomheten du lämnar
och ekot som dörren ger ifrån sig när du stänger den

Det är saknaden som uppstår en millisekund senare
när min hud vill krypa av mig för att vara närmare dig
och varje cell tycks försöka slita sig från min kropp

Det är det, och känslan när jag ser dig
Fjärilarnas våldsamma vingar som får mig att tappa balansen
och undra om jag någonsin kommer stå stadig igen, med dig

Det är det jag vill förklara
och jag gör det med femton ord och en punkt:

Jag vill aldrig hämta andan
och ingenting kan ta mig ner på jorden
med dig.