Livet! Livet!
Mitt silverhår
böjer sig som stalaktiterna i din mun
av intresse för all saliv som spottar ut helvetet
Men tiden hann ifatt mig.
Och Patrik skrev sanningen:
"jag är den evige sökaren
vill bara landa
hitta en rymd eller värld
som passar mig
och ingen gravitation
som får mig att ramla
eller stanna"
Jag fann den så vacker.
För i en värld av ständiga motgångar är det lätt att glömma
att tiden alltid hinner ifatt
och att den rymden Patrik letar efter finns inuti honom
Jag söker ständigt någonstans där
jag kan finna ro,
där inte nonsens längre spelar någon roll.
Den världen jag aldrig slutar sukta efter finns
innanför mitt solarplexus.
Du visade det för mig.
Så jag ska sluta slå mig själv i bröstet för att världen gett mig orättvisor,
jag ska sluta böja mitt silverhår efter dig
Jag ska börja leva, utan dåtid eller framtid.
Och med lysande moln i sinnet styrs fötterna framåt
En lätt darran i björkarna, förväntan i luften
En serenad av magisk fågelsång blandat med mörkblå morgonhimlar
Solen lämnar färgfläckar i mina ögonvrår
Kanske är det livet.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Jeny med Poeter.se id #13779 innehar upphovsrätten