Foto: Eva Langrath
bidrag till Trasdockan 3
Trasdockan
hon dansade snabbt
munnen log
under de långa ärmarna
blev ärren fler och fler
rad efter rad
märke på märke
i badkarets varma vatten
skar hon bort smärtan
för att kunna le
också nästa dag
hon som var så smart
söt och intelligent
kunde väl inte
ha problem
sa han
matteläraren
på stolen tätt intill
vid ett av alla
otaliga möten
med rektorn
det fanns ingen
plan för kränkande särbehandling
på den tiden
och han kunde
eller ville inte förstå
att handikapp
inte behöver synas utanpå
och hon fortsatte
att dansa och le
i en alltmer
förödande dans
alltid klädd i
långärmat
även den
stekhetaste dag
solen brände
där hon satt
lutad mot skolhusets vägg
till rektorn sade hon
att skolan lärt henne
att hon inte dög som hon var
och dansen fortsatte
i ett rasande tempo
ännu ett tag
i sommarskolan
förklarade någon
på ett annat sätt
och hon förstod
att hon inte var dum
att hon faktiskt kunde förstå
det blev inga fler
synliga ärr
idag bär hon kortärmat
men ärren i själen
finns kvar
och sorgen maskeras
fortfarande
ofta med skratt
när hon dansar
om kvällen
© Eva Langrath 2010
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Eva Langrath med Poeter.se id #24299 innehar upphovsrätten